and it´s goodbye.
Nä, nu lägger jag ner den här bloggen. För en tid i alla fall. Den får stå kvar som ett litet arkiv över åren som gått, men inte mer än så.
Om jag bara hade motivation så kunde jag ha en blogg som får ta tid. Eller så kunde jag lösenordsskydda en blogg.
Det lär hur som helst inte ske nu i alla fall.
Njut av våren!
How I Spend My Days
Det är tyst här. Det beror på att mitt liv än en gång blivit lite utan extra tid.
veckorytm.
Amanda Schulman bloggar om hur hennes veckor ser ut. Så här skulle jag önska att min vecka såg ut:
Måndag: Planera veckan och studera mycket. Leva på kaffe. Utföra veckans första träning. En bra träningsvecka börjar på en måndag.
Tisdag: Jobb eller plugg å träning. Gå igenom mail å sånt. Effektiv dag!
Onsdag: Som tisdag, men lite roligare. Kanske kaffedejtande eller bio. Film hemma på soffan kan också fungera!
Torsdag: Plugga/jobba på dagen. Byka å städa på kvällen!
Fredag: Plugg på förmiddagen, ärenden på eftermiddagen. Träning tidigt på kvällen å sen lite fest. Eller middag. Det ska firas att det är helg!
Lördag-Söndag: Långfrukostar, vara ute i alla fall en gång, träna en av dagarna. Mest bara samla krafter och umgås med fina människor. Läsa nåt kapitel ur en bok. Se en film. Jobba kanske 1 eller 2 helger i månaden, och inga 12 timmars turer som tar en hel helgdag.
Så bokar man in lite lunchdejtar å kaffedejtar under veckans lopp!
Så här ser mina veckor på riktigt ut:
Måndag-Söndag: Jobb några dagar i veckan, eller alla dagar i veckan. Pluggande där emellan. Aldrig en klar rytm mellan jobb, plugg å vila, vilket resulterar till en hel del orkarintegöranånting tid på soffan, när jag vet att jag borde ta itu med saker. Träning då jag hinner, mellan 3 å 5 gånger i veckan.
Måste påriktigt ta itu med att omorganisera mina veckor, blir så ivrig så jag nästan spricker då jag tänker tanken på att få ha lediga helger. Hur bra får man liksom ha det?? Att veta att jobb-/skolveckan tar slut på fredag. Alla veckor.
Nä, nu tänker jag börja omprioritera och aldrig jobba mer än 6 dagar i sträck. Och bara 5 dagar i veckan om det går. Å hålla åtminstone varannan helg ledig.
Det blir bra det här!
kakao!
Här är räddningen för alla er som också vägrar att ge er kropp socker. I alla fall inte ofta.
Helt vanlig kakaopulver+hett vatten å en skvätt mjölk.
Jag lovar att de fungerar å att det är som medicin som sockerbehovet som vi alla har. Och jo, precis alla. De som påstår nåt annat ljuger. De och människor som påstår att spinning e skoj. Mig lurar ni inte! :P
Tasavallan presidentti Sauli Niinistö!
Vilket val, Finland! Det två bästa kandidaterna i andra omgången. Kandidater som förespråkar ett öppet, internationellt Finland som också i fortsättningen vill samarbeta med Europa och världen. Well done! Å grattis, Sauli! Du kommer att göra ett bra jobb!
Ett valdeltagande under 70% gör mig nog ändå lite besviken. What´s up with that? En annan grej som gjort mig besviken är tonen i den del av debatten som behandlat Pekka Haavistos förhållande till Antonio Flores. Det att en så stor del av det kom från den kristenhet som jag räknar mig som en del av gör mig faktiskt lite ledsen och stal lite nattsömn i ett skede också. Det är en sak att ha sina värderingar och välja att följa dem och en annan sak att automatiskt överföra dem på allt och alla utan att ägna en tanke åt att det kan såra och bryta ner.
Det om det.
Sådär annars så lever jag på. 2012 och jag trivs riktigt bra ihop. Skriver lite examensarbete, går på psykologiföreläsningar, lär mig nya saker och får en massa insikter. Där emellan hänger jag på gymmet eller med fantastiska människor. Det e lätt och gott att leva ska ni veta! :)
hemlöshet och ärlighet.
Kom i kontakt med en hemlös man igår kväll, visserligen på sämsta tänkbara tidpunkt, men det tog en hel del på hjärtat att se den stelfrusna, bortkomna mannen utan hem som säkert skulle ha fryst ihjäl om han inte hade fått hjälp. Att han var ganska ung dessutom gjorde saken bara värre. Det är inte rättvist att vissa måste ha det så svårt. I Finland 2012. Det måste ju gå att lösa det här på nåt sätt!
Avslutade dagen på Korjaamo å lyssnade på Melissa Horn. Hon e bra hon. Hennes texter e så ärliga och man bara såg hur människor i publiken kände igen sig i det hon sjöng om. Det är kanske värt att tänka lite på, att det att man själv är ärlig med sina problem och delar med sig kan hjälpa andra på sätt man kanske inte ens räknar med. Det att få känna igen sig i en annans berättelse och konstatera att "jag är inte enda i världen som känner så här" kan göra all skillnad i världen. Så bra gjort, Melissa! Klicka här för ett smakprov på hennes låtar!
så bra!
del 2.
Vad gör man då spagetti å Rice å kött å fRied egg å ScRambled eggs inte längre smakar. (I Etiopien betoner man r:er, långt å skorrande ska det vara!) Äter tonfisk, bröd å Lämmin Kuppi på rummet så klart! Personlig favorit: vadelma-mustikka.
I en stad där man borde gå med hellång kjol och långa ärmar på tröjan är det här med solbad inte helt enkelt. Lösningen: hotelltak. Observera kulan på magen, det är ett bälte fyllt med pengar, bästa sättet att förvara det mest värdefulla man har med sig.
Stad nr. 3. Mitt ute i ingenting, mest primitiv av alla städer vi besökte. Fantastiskt ställe!
Restaurangen med historia. The one and only: Qudus.
Flygplatsen i stad nr. 3. Resans kanske mest komiska upplevelse. Föreställ er scenariot: mitt i öknen, en barack mitt ute i ingenstans. Under första säkerhetskontrollen föll min smutstvätt på marken. Det var beväpnade vakter överallt. Toaletten var en upplevelse, om vi är diplomatiska här. Ett litet, litet café med träbänkar.
Där fanns en suggestionbox. Vi tänkte skriva en lapp om att det kunde vara en idé att använda den nya, fina byggnaden 100 m bort, för där fanns nämligen en sådan. Om bara någon månad tas den säkert ibruk, så det var tur att vi hann uppleva flygfältet som det var just då. TIA.
Samma flyfält, som ni ser, mitt ute i öknen. Tips för den åksjuke: om det någon gång är tillfälle att ta åksjuketabletter så är det innan man stiger på det här planet. Kom inte och säg att jag inte varnade er.
Tillbaka i huvudstaden. Landets finaste hotell, resans skönaste dag. Swimmingpool, sol å god mat.
Sen var det dags att använda upp de sista birren och åka hem. Kaffet å croissanten på Istanbuls flygfält var beyond this world. För matens skull är inte det här landet att rekommendera ;)
Bara människorna är dock värd en resa hit. Där finns minsann människor, trångt är det i detta fattiga land. Det finns en hel del tiggare på gatorna, det lönar sig att förbereda sig på att se en nöd som man inte kan föreställa sig. Vissa av de här fattiga, sjuka och invalidiserade människorna kommer aldrig att lämna mitt minne. Som lilla tjejen med rufsigt hår uppe på löparberget eller den blinde mannen som knappt kunde gå i Dire Dawa. Det är inte helt lätt att bara vara på semester i det här landet, man vill ju bara hjälpa alla nu och då!
Min favoritmänniska på hela resan var en liten pojke som jobbade som toalettstädare på en restaurang. Han gjorde sitt jobb så helhjärtat som man bara kan och med ett leende på läpparna. För resten av mitt liv vill jag göra mitt jobb så bra som han och göra det allra bästa av alla situationer!
Det var det.
Tack Etiopien! I will be back one day!
Once upon a time in Ethiopia, del 1.
Dag 1, pizzalunch. Låt er inte luras, det ser bara ut som pizza. Smakade defiitivt inte pizza!
Skoputsare ser man överallt. 1 birr å du har glänsande skor, i alla fall en minut.
Observera att gatan inte är asfalterad.
Traditionell etiopisk mat, injera. Sura plättar helt enkelt. En del av resesällskapet fattade tycke för det här, inte jag. Ätbart, men inte gott direkt!
Mamma, sötaste barnen på löparberget Entoto å lussekatter. Bra kombination!
Vår guide/bodyguard uppe på Entoto.
Dags att ta sig till stad nr. 2, Dire Dawa. 7 timmar skulle det ta. Tog 11 timmar. Det var hett, skumppigt och verkligen inte bekvämt. Definitivt en upplevelse man inte vill vara utan ändå! Under resans gång hann vi ses naturen i soluppgången, äta saltaste omeletten någonsin, besöka toaletter som kunde skrivas ett helt eget inlägg om och sitta på med vår, nog väldigt duktiga, men drogtuggande chaufför. Här på bilden resans fräschaste toalett, buskarna vid sidan om vägen.
Dire Dawa, fin stad! Lugnare än huvudstaden, och mer lik den bild av Afrika som jag hade innan resan. De blåa små fordonen på bilden e Bajaj. Det är hur man tar sig fram i den staden, praktiskt!
Harar, 1000 år gammal historisk stad. Här ett typiskt Harar-hus.
Syster i toakö. Bra ord att kunna i det här landet: toalett på amhariska uttalas chentibeit, på somaliska uscul. Efter några dagar lär man sig på vilka ställen det lönar sig att besöka toaletten, och på vilka ställen man verkligen inte vill gå in i detta rum. Här var en relativt okej version: toalettstol: en halv, papper: nej.
Gamla stan i Harar. Djur rör sig bland människorna helt naturligt i Etiopien. Efter någon dag slutar man tänka på det. Det känns väldigt naturligt.
Mer bilder på kommande en annan gång. Rekommenderar verkligen en resa till det här landet. Det enda du behöver är toalettpapper, käsidesi å humor. Utan de här 3 blir resan betydligt jobbigare.
Bästa sättet att tackla konstiga situationer är att konstatera TIA, ""This is Africa". Det går bara inte att tillämpa sitt västerländska tänkande och samtidigt njuta av resan, nerverna skulle tåla en dag i så fall. Det här är väldigt, väldigt annorlunda, men fullkomligt fantastiskt!
Jag skulle vilja se den människa som besöker den här kontinenten och inte vill tillbaka! För resten av mitt liv kommer jag garanterat att med jämna mellanrum drabbas av afrikafeber. Jag tänker mig Kenya eller västra Afrika nästa gång, vem hänger med?
vaalit 2012
Vilken rysare ikväll! Val är spännande grejer!
Även om de gröna inte är mitt parti och Haavisto inte min kandidat så e jag glad å stolt över att vara finländare idag.
Jag är stolt över mitt Finland som visar tecken på att äntligen bli öppnare.
Det finns igenting som gör mig mera, ja rent av ledsen än att höra historier om att vårt folk inte accepterar de som är lite annorlunda. Som kommer från ett annat land, en annan kultur, har en annan läggning. Jag förstår bara inte. Vi ryms nog alla i detta land! Har vi det för bra då vi så desperat bara letar efter syndabockar och personer att hacka på och tala illa om?
Så, ja. Det gör mig så glad att se en liten förändring.
2 veckor till omgång två. Vågar mig på en gissning av slutresultatet och säger grattis Sauli!
när man lär sig det man redan visste.
Aldrig trodde jag att en semester skulle göra sådana underverk. Från och med nu ska jag semestra åtminstone en gång i året. Minst 2 veckor. Sol å värme å sömn. Vilken kombination alltså!
Det är en fantastisk känsla att jobba sjätte dagen i rad, planera skrivtid för examensarbete, gå nån kurs, träna så mycket man vill och ändå komma på sig själv att fundera vad man skall göra med all extra energi och tid. Vara inspirerad igen. Leta inspiration igen. Så här var det ju att vara jag innan jag slutade ha ledigt.
Fundera på framtiden och vara ivrig över saker som låter svårt och tidskrävande. För sånt ska jag jobba med.
Kunna intressera sig för andra människors liv och mena det påriktigt.
Hållas vaken hela dagen utan kopiösa mängder kaffe.
Jag har lärt mig att man inte får vara för hård mot sig själv. Att disciplin är en fantastisk sak, men det lite oftare än man kanske tror är okej att vara helt utan sånt.
2012 är året då jag ska satsa på saker som ger energi. Inga fler nyårslöften om spikat program, hård träning och 10-tals projekt. Allt det där är bra. Men det får aldrig mera igen bli viktigare än att må bra.
That´s a promise. A promise to myself.
inspiration!
Jag som trodde jag skulle få kämpa för den å så dyker den bara upp: inspiration för examensarbete! Imorgon börjar jag, i maj e jag klar! Det gäller att tänka positivt, jag vägrar att tro att det tar längre än så, jag har all tid i världen att skriva just nu. Dygnet runt, nästan.
Den här veckan ska jag förutom att skriva examensarbete studera lite, jobba lite, träffa vänner och träna mycket. De e dessutom Superpäivä på tisdag å presidentval på söndag. Ni som känner mig vet att jag inte bara låtsas, det skall bli sjukt spännande med val å valvaka! Ser redan fram emot söndag!
Vi hörs!
Etiopien och snö och vardag.
Gott nytt år alla!
Ett blogginlägg om Etiopien kräver bilder för att göra landet minsta lilla rättvisa, så vi återkommer då jag har tillgång till sådana.
En riktigt bra resa hade vi hur som helst. 3 städer, sol alla dagar, komiska situationer som bara kan inträffa i den kontinenten och en massa sömn. Oj, vad vi sovit! Men som sagt, mer om det senare!
Nu e de dags för vardag i ett snöigt, fantastiskt Helsingfors igen. Har en massa saker att ta itu med idag. Borde t.ex. reda ut ifall jag har bokat in en jobbtur imårån el inte. Kan vara helt bra att veta ;)
Hur ser våren ut då?
Jag ska gå en engelskakurs och en kurs i utvecklingspsykologi på öppna uni. Ska skriva och skriva och verkligen försöka ha ett slutarbete klart tills sommaren. Ska jobba ibland, men försöka minska lite på den fronten, fr.o.m januari är jag nämligen berättigad till studiestöd igen! hurra!
Eftersom jag tänker jobba mindre tänker jag satsa på att träffa människor i vår. När man jobbar hysteriska mängder blir det lätt så att man för det första missar 90% av alla fester och evenemang och för det andra inte orkar träffa en enda människa efter 12 timmar bland mer eller mindre främmande människor som behöver hjälp. Så våren 2012 ska innehålla mindre jobb och mera människomöten. Kan inte bli annat än bra det här!
Sen ska jag träna lite också. Leker med tanken på halvmaraton i maj, får se, får se!
Gör antagligen en halvhjärtad högskoleprovsatsning också, typ en pluggdag i veckan.
Att sånt.
Ha en fantastisk vår! Bara 4 månader till värme nu!
Det pågår en tyst katastrof.
Var på julkonsert igår. Texten i en av sångerna var nånting i stilen med "Why would I not be happy, Why would I not be thankful". Det var så spot on. Ibland känns det som om vi bara letar efter orsaker att inte må bra. Vi är för stressade, vi har problem att ta itu med, vi behöver jobba med någon del av oss själva. And the list goes on.
Det är bra att möta de problem man anser sig ha. Att ignorera saken skjuter bara upp en konfrontation, som kanske blir ännu svårare.
Men. Hur svårt vi än tycker att vi har det, så är jag ganska så säker på att det finns flerdubbelt med orsaker att glädja sig. Jag kan ibland känna att jag får försvara det att jag påstår mig vara lycklig. Det är svårt att förklara hur det uttrycker sig i praktiken, men det är en känsla av att människor ibland bara längtar att få höra om allt som är svårt och problematiskt, istället för det som är bra. Som om det att man påstår sig vara lycklig, är en bubbla som borde fås hål på.
Grejen är bara den att frågan varför jag inte skulle vara lycklig och tacksam är smått omöjlig att besvara. Jag har blivit besparad så mycket och fått så mycket. Att välja att fokusera på problemen känns inte bara onödigt, men rent av oetiskt och fel. Det är inte för att vi är så mycket bättre som vi har fått allt det här. Det är enbart nåd. Eller tur, om du vill ta det så.
Så, tillbaka till katastrofen.
Det pågår en tyst katastrof.
En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.
I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.
Bild: UNICEF/Pelle Bergström
Alltså: varje gång som någon bloggar om detta, skänker re:member 6 påsar nötkräm till undernärda barn. Mer info här.
Med det här säger jag GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!! Hoppas året har varit fantastiskt och att nästa blir ännu bättre! Vi ses igen när jag är tillbaka i Finland i mitten av Januari!
time flyes by.
Helg på kommande! :) slutar redan 13.30 idag(inte 21 som jag hade räknat med) å jobbar ynka 5½ timmar i helgen. Det är ingenting! Nästan ledig helg alltså! Ska gå runt på loppis å IKEA å fara på julkonsert. Träna några timmar å tillbrigna resten i soffan. Å sova! Fast jag inte känner av det så vet jag att min sömnbrist närmar sig rekord. Dricker så mycket kaffe för tillfället att jag mår illa av det. Jag kommer att får hjärtinfarkt å magsår å allt det där, jag vet, jag vet. Ska minska så fort jag får sova tillräckligt!
Slutar praktiken om en vecka. Hade ren slutvärdering å fick bra feedback från avdelningen. Oförtjänt bra, tycker jag, men ibland e det kanske okej att ta till sig det som andra säger och inte mäta sig efter sina egna krav.
Ska försöka ha lite ledigt innan det bär av på semester. Helt sjukt att det bara e 2 veckor kvar nu! Känns som igår som vi planerade att eventuellt åka iväg över jul å nyår, fast det börjar vara ett år sen. Tiden bara rusar iväg. Jag säger bara det, en dag kommer vi att sitta på åldringshem och fundera hur det här gick till. Vi var ju 15 år igår.
Så, trevlig helg!
