Ibland avundas jag icke-komplicerade människor. Som kan se på filmer utan att störas av att de är så kliché-aktiga. Som har färdiga, fina svar på frågor. Som påriktigt tycker som alla andra. Som säger allmänt accepterade saker för att det påriktigt är deras åsikt.

Jag e nu bara inte alls en sån. Jag vill hellre ha en knepig fråga att fundera på än ett klichésvar. Jag stör mig på att filmer e så likadana. Å jag tycker inte alltid som alla andra, fast jag mer än gärna skulle göra det.

Jag är ändå inte ett helt hopplöst fall. Filmer med budskap i stil med "Följ din dröm", "Hitta din passion" och "Carpe Diem" osv. får mig att smälta och jag tycker att de är hur bra som helst. Rena mästerverk. Å rena klichéfilmer.  

Så ivrig som bara den väntar jag på Eat, pray, love. med Julia Roberts. Kritikerna kommer antagligen att såga den. Jag vet att jag fortfarande kommer att citera den i december.