on my heart.
Sommarprat med Clara Lidström, kaffe och morgonsol. 
Mitt allra, allra bästa tips är att sluta ha vanliga dagar. Idag. Och gör som J Upton sjunger. Write every day down.
att fira midsommar.
Hur firar man en midsommar i staden?
Man jobbar 12 timmar, kommer hem till en hemkommen kämppis. Dricker té. Sover ut. Äter midsommarbuffe x2 med familj å vänner. Maratonpratar till mitt i natten. Frossar på choklad å korv fast klockan e mycket för att man vill å kan. Lunchar ute i trädgården. Gör egen iskaffe. Springer runt tölöviken. Kokar risgrynsgröt. Ser på film.
Det är så jag knappt saknar hav å bastu å pörkenäs å korv-göran!
bland lådor en sista gång.
Jag har vardag på riktigt nu igen. Har de senaste dagarna jobbat 12+12 timmar, vilket vanligtvis brukar gå ganska bra, men det här har varit dagar då en massa saker inte har gått som det skall. I alla fall så går tiden snabbt och det är effektivt att vara på diet om man helt enkelt inte hinner äta.
Nu har jag då igen två lediga dagar, ska packa upp varenda påse/låda som finns här uppe. Tänker skona mig själv från vindsutrymmet och källaren än så länge. Sen ska jag in med mitt skattekort och jobba en liten sväng på Folkhälsan. Förhoppningsvis blir allt det här klart idag så kan imårån vara en ledig dag på riktigt, utan en massa måsten. Man kan ju alltid hoppas.
Nu ska jag återgå till mitt morgonkaffe. Starbucks släng dej i väggen för Presidentti!
over.
På måndag stod jag på JFK och köade för säkerhetskontroll med hundratal andra. De flesta hade I Love NY-grejer på sig, och för en stund ångrade jag mitt beslut att inte köpa en. De känns bara så turistiskt att ha en sån. Jag kände mig aldrig som en turist under min vistelse. Det var liksom hemma.
En man som såg ut som Michael Jackson sade igenting om min 32 kg tunga kappsäck och låt mig checka in där businessklassen checkar in.
Resa var väldigt lång, med förseningar i alla skeden. Sov en knapp halvtimme på första flyget, och lite på en timme på flyg nummer två. Air Berlin e inte direkt det bekvämaste i flygväg. Jag var väldigt tacksam över boken jag köpt på JFK som höll mig sällskap hela vägen till Dusseldorf. Tillbringade runt 4 timmar på Dusseldorf, försökte sova, drack bästa koppen kaffe sedan april och gick runt. Konstaterade att tyska e nästan förståeligt.
På tisdagmorgon åt jag bröd med medvurst å tomat å saltgurka, medan solen gick upp över molnen.
Det kändes ganska bra att åka tillbaka. Det var liksom tid för det.
Jag kom fram till Helsingfors på tisdageftermiddag. Taxichauffören som körde mig in till stan slutade aldrig prata. Jag var helt slut, hade huvudvärk, mådde illa och var yr och orkade inte ens försöka vara artig.
Jag låste upp dörren till mitt nya hem i Tölö. Sov en stund. Var vaken en natt och började jobba nästa dag.
Att jobba på en canceravdelning då man i princip inte sovit på 2-3 dygn e inte att rekommendera. Man behöver liksom lite mer skärpa än så. Det har gått sååå mycket bättre än förväntat att jobba. Min finska e plötsligt bättre än någonsin. Jag har inte glömt precis allt. Å alla e trevliga.
De 2 första jobbdagarna e nu avklarade och nu har jag 2 lediga dagar framför mig.
Hur det känns att vara tillbaka? Jag vet inte. Är för trött för att svara på den frågan. Men ändå, kanske lite bättre än jag hade räknat med.
getting ready for the next chapter and the rest of my life.
Det börjar närma sig slutet på min tid här. Har ännu veckoslutet kvar och sedan flyger jag tillbaka till Finland.
Det är svårt att vara glad att åka, samtidigt som jag ser fram emot sommaren i Helsingfors. Det gäller helt enkelt att vara tacksam för det man fått vara med om och se fram emot det som komma skall. Att jag nu har en tredje plats på denna jord som jag kan kalla hem är det bästa betyg jag kan ge min tid här.
Så på ondag gör jag comeback på mejlans sjukhus. I jetlag och på finska. Kan bli intressant.
Vi återkommer då jag är tillbaka och har överlevt några jobbdagar!
wonder.
Tillbaka i NY efter en alldeles fenomenal vecka i Ohio!
I lördags var det alltså dags för Project C.O.O.L. En av de bästa dagarna i mitt liv. Runt 2200 volontärer jobbade på ungefär 250 hus. Dagen efter såg hela området annorlunda ut.
Vi började dagen före solen gick upp och i gryningen cyklade vi omkring och hängde upp informationsskyltar och hälsade på volontärerna. Kanske den bästa morgonen i mitt liv.
Vi pratade med en kvinna som förlorat sin dotter i och med ett grymt mord för någon månad sedan. Hon levde i en dimma och den här dagen fick henne att tro och hoppas igen. För ett år sedan föll hon igenom sin genomruttna trappa och bröt benet. Idag har hon en spiltterny sådan.
Vi hörde grymma historier om hur hårt livet kan vara.
Det var en dag då inte bara hus och trädgårdar förvandlades. Det var en dag då liv förvandlades.
Jag har nog aldrig jobbat så hårt som de här dagarna. Benen var fulla av skråmor och blåmärken och målfläckar då vi satte oss i bilen igår, men det var så värt det.
Slutet på dagen blev lite väl dramatiskt. Vi var mitt i att måla om en terass då det började ÖSregna och blixtra och dundra. Nån minut senare gick tornadosirenen igång. Det är ett tecken på att man bör söka skydd inomhus i en stadig byggnad eftersom de sett molnrotation. Vi stod på en liten terass utlåsta. Vi överlevde, och jag var en erfarenhet rikare ;)
Efter denna fantastiska, men uttröttande vecka, behövde vi en ledig dag. Så idag har spenderats i sängen och i en solstol på bakgården. Såå skönt!
Kramar! Och Helsingfors: See you soon!
Ohio!
Igår satt vi många timmar i bilen, och kom sent på kvällen fram till Canton, Ohio. På lördag kommer vi att delta i Project C.O.O.L, som står för community outreach of love. Om ni nångång tittat på Extreme Home Makeover, så skall vi göra nånting i den stilen, men neighborhood edition. Vi kommer alltså att reparera hus i en stadsdel där människor som lever på livets skuggsida bor. Det är en hel del att göra nu dagarna före, så vi jobbar i princip klockan runt. Det är stressigt, men lärorikt och roligt!
Vi bor hemma hos ett par, som generöst nog låter oss stanna här till söndag. De lever superhälsosamt och det är otroligt intressant att diskutera livstil med dom. Dessutom så är det gott!
Det är väldigt varmt här i Ohio, och min solbränna från stranden på memorial day har gjort livet lite svårare och mera plågsamt för mig. Har överlevt med hjälp av smärtmedicin nu i ett par dagar. Till all lycka håller det på att lätta nu. Människor, använd solkräm! Det är inte roligt att bränna sig!
