å vi vänder blad.
Skrivet 2011-08-23 Klockan 22:19:18
Det är måååånga som ställt mig frågan ur min höst kommer att se ut. Och lika många har fått svaret "Jag har ingen aning, och ställ mig helst inte den frågan igen. Den ger min ångest."
Men nu vet jag å nu kan jag berätta.
I mitten på juni kom jag hem från USA med två alternativ: jobba+gå en utbildning för organisationen jag jobbar för eller jobba i helsingfors å skriva högskoleprovet å ta mitt pick å pack över viken till Sverige.
Så jag kom hem å började jobba. Å pratade i många veckor om att avbryta mina studier å göra nåt annat eller liknande, men inte i Helsingfors. Jag jobbade på och för varje dag som gick trivdes jag bättre och bättre på mitt jobb. Det flöt på, jag kände att var bra på mitt jobb och jag lärde känna kolleger å patienter bättre. Jag började se fram emot mina jobbdagar.
Och innan jag ens märkte av det började jag tvivla på det beslut som tagit mig ett år att fatta.
En söndag efter en 12-timmars jobbdag sa jag det för första gången högt. Tänk om....jag skulle göra klart min utbildning.
Jag hade ledigt ett par dagar, sov dåligt och funderade fram å tillbaka. Stämde träff med programansvariga på vårdlinjen, talade med folk på jobbet å utanför jobbet å funderade lite till. Jag visste att det var bråttom och att jag borde fatta ett beslut om några dagar. Jag bestämde mig för att ge det en jobbtur till och efter det var jag säker. Och förvånad och lite skakis.
Så träffade jag min lärare förra veckan, gjorde upp en plan och närvaroanmälde mig för inkommande läsår.
Det känns bra, riktigt, riktigt bra.
Jag kommer fortfarande att skriva högskoleprovet och har inte uteslutit Sverige. Jag vet inte vad jag vill efter att jag avslutat mina studier. Det blir kanske jobb, det blir kanske studier eller ingetdera. Det blir kanske Finland. Det blir kanske Sverige. Det blir kanske något helt annat.
Men jag vet att jag från och med måndag är jag studerande igen. Att ställa om det i hjärnan på två veckor har krävt väldigt mycket av min energi och koncentration. Men nu e jag redo.
Efter att jag köpt en penna å papper å sånt. Det brukar underlätta.
Men, jag har ju 5 dagar på mig. Så jag hinner.
Det är måååånga som ställt mig frågan ur min höst kommer att se ut. Och lika många har fått svaret "Jag har ingen aning, och ställ mig helst inte den frågan igen. Den ger min ångest."
Men nu vet jag å nu kan jag berätta.
I mitten på juni kom jag hem från USA med två alternativ: jobba+gå en utbildning för organisationen jag jobbar för eller jobba i helsingfors å skriva högskoleprovet å ta mitt pick å pack över viken till Sverige.
Så jag kom hem å började jobba. Å pratade i många veckor om att avbryta mina studier å göra nåt annat eller liknande, men inte i Helsingfors. Jag jobbade på och för varje dag som gick trivdes jag bättre och bättre på mitt jobb. Det flöt på, jag kände att var bra på mitt jobb och jag lärde känna kolleger å patienter bättre. Jag började se fram emot mina jobbdagar.
Och innan jag ens märkte av det började jag tvivla på det beslut som tagit mig ett år att fatta.
En söndag efter en 12-timmars jobbdag sa jag det för första gången högt. Tänk om....jag skulle göra klart min utbildning.
Jag hade ledigt ett par dagar, sov dåligt och funderade fram å tillbaka. Stämde träff med programansvariga på vårdlinjen, talade med folk på jobbet å utanför jobbet å funderade lite till. Jag visste att det var bråttom och att jag borde fatta ett beslut om några dagar. Jag bestämde mig för att ge det en jobbtur till och efter det var jag säker. Och förvånad och lite skakis.
Så träffade jag min lärare förra veckan, gjorde upp en plan och närvaroanmälde mig för inkommande läsår.
Det känns bra, riktigt, riktigt bra.
Jag kommer fortfarande att skriva högskoleprovet och har inte uteslutit Sverige. Jag vet inte vad jag vill efter att jag avslutat mina studier. Det blir kanske jobb, det blir kanske studier eller ingetdera. Det blir kanske Finland. Det blir kanske Sverige. Det blir kanske något helt annat.
Men jag vet att jag från och med måndag är jag studerande igen. Att ställa om det i hjärnan på två veckor har krävt väldigt mycket av min energi och koncentration. Men nu e jag redo.
Efter att jag köpt en penna å papper å sånt. Det brukar underlätta.
Men, jag har ju 5 dagar på mig. Så jag hinner.
Kommentarer
Postat av: österbottning
Skrivet 2011-08-24 Klockan 09:17:46
Hej på dej!
Man bruk ju få penna, penal, suddgummi mm vid skolstarten, det är i kraft ännu..men det blir först 3.9:-))
Trackback
