marthina

Skrivet 2011-12-11 Klockan 09:46:15

Var på julkonsert igår. Texten i en av sångerna var nånting i stilen med "Why would I not be happy, Why would I not be thankful". Det var så spot on. Ibland känns det som om vi bara letar efter orsaker att inte må bra. Vi är för stressade, vi har problem att ta itu med, vi behöver jobba med någon del av oss själva. And the list goes on.

Det är bra att möta de problem man anser sig ha. Att ignorera saken skjuter bara upp en konfrontation, som kanske blir ännu svårare.

Men. Hur svårt vi än tycker att vi har det, så är jag ganska så säker på att det finns flerdubbelt med orsaker att glädja sig. Jag kan ibland känna att jag får försvara det att jag påstår mig vara lycklig. Det är svårt att förklara hur det uttrycker sig i praktiken, men det är en känsla av att människor ibland bara längtar att få höra om allt som är svårt och problematiskt, istället för det som är bra. Som om det att man påstår sig vara lycklig, är en bubbla som borde fås hål på.

Grejen är bara den att frågan varför jag inte skulle vara lycklig och tacksam är smått omöjlig att besvara. Jag har blivit besparad så mycket och fått så mycket. Att välja att fokusera på problemen känns inte bara onödigt, men rent av oetiskt och fel. Det är inte för att vi är så mycket bättre som vi har fått allt det här. Det är enbart nåd. Eller tur, om du vill ta det så.

Så, tillbaka till katastrofen.