marthina

Skrivet 2011-07-28 Klockan 00:05:12

Jag trodde aldrig skulle önska att en person skulle vara psykiskt sjuk så mycket som jag önskar att Anders Behring Breivik är det. Även om det inte ändrar hur tragiskt det hela är det minsta.

Men, det är ju lite enklare att förstå en psykisk sjukdom. Att den här personen är så pass sjuk att han inte har en verklighetsuppfattning, att han påriktigt inte förstår vad han håller på med. Att det var sjukdomen i honom som fick honom att göra dessa vidriga saker. Det gör det inte mer okej på något sätt, verkligen inte. Men ändå.

Det är mer än omöjligt försöka förstå att någon av ren och skär ondska, till synes oberörd skulle ta livet av barn och ungdomar som denna person inte tidigare träffat. Hela tiden vara fullt medveten om vad som händer. Att i åratal med full förstånd planera dådet.

Jag vågar inte tro att Behring Breivik är frisk. Lika lite vågar jag tro på spekulationerna att det finns flera som han. I Europa. I Norden. I Finland.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig skall behöva bevisas om det heller.

Sam Gamgee: I know. It's all wrong. By rights we shouldn't even be here. But we are. It's like in the great stories, Mr. Frodo. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn't want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it's only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think, Mr. Frodo, I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn't. They kept going. Because they were holding on to something.

Frodo: What are we holding on to Sam?

Sam: That there's some good in this world, Mr. Frodo... and it's worth fighting for.