att vara finlandssvensk.
Skrivet 2011-11-22 Klockan 15:15:49
En lite småpinsam grej hände igår på praktiken.
De andra satt och diskuterade en patient som fanns inskriven på en av sjukhusets avdelningar och alla verkade känna till personen och hade saker att tillägga till diskussionen.
Jag tänkte ju att det här självklart är fråga om en gammal patient, och ställde frågan när personen vårdats på vår avdelning. Alla såg förvånade ut, och jag konstaterade frågande att det här måste ju vara en före detta patient.
Det var det inte, utan en mycket känd person i detta land som jag aldrig hört namnet på tidigare.
Så jag fick rådet att lägga till läsning av värsta tidningen som finns, seiska, till mina mål för praktiken för att utöka min kunskap om kändisar i Finland och ha det lättare i en helfinsk miljö i fortsättningen. Och bjöd samtidigt på dagens skratt.
Det är inte förstå gången jag får konstatera att man hela tiden är lite utanför som finlandssvensk. Det känns som om man växt upp i en annan kultur, och det är ganska svårt att komma in i den helfinska kulturen. Det är små, små skillnader. Men de finns.
Sen att det inte är helt lätt att prata den finska språket heller är en annan sak. Jag blir alltid så förundrad över tålamodet att orka lyssna på min finska som finns på alla jobb och praktikplatser jag haft. Där tycker jag nog att vi finlandssvenskar har någonting att jobba med. Att låta folk försöka och säga fel utan att reta upp oss på det. Vi går ju omkring och förväntar oss samma förstående bemötande.
Det om det. Nu ett avsnitt av täydelliset naiset å sen spinning!
En lite småpinsam grej hände igår på praktiken.
De andra satt och diskuterade en patient som fanns inskriven på en av sjukhusets avdelningar och alla verkade känna till personen och hade saker att tillägga till diskussionen.
Jag tänkte ju att det här självklart är fråga om en gammal patient, och ställde frågan när personen vårdats på vår avdelning. Alla såg förvånade ut, och jag konstaterade frågande att det här måste ju vara en före detta patient.
Det var det inte, utan en mycket känd person i detta land som jag aldrig hört namnet på tidigare.
Så jag fick rådet att lägga till läsning av värsta tidningen som finns, seiska, till mina mål för praktiken för att utöka min kunskap om kändisar i Finland och ha det lättare i en helfinsk miljö i fortsättningen. Och bjöd samtidigt på dagens skratt.
Det är inte förstå gången jag får konstatera att man hela tiden är lite utanför som finlandssvensk. Det känns som om man växt upp i en annan kultur, och det är ganska svårt att komma in i den helfinska kulturen. Det är små, små skillnader. Men de finns.
Sen att det inte är helt lätt att prata den finska språket heller är en annan sak. Jag blir alltid så förundrad över tålamodet att orka lyssna på min finska som finns på alla jobb och praktikplatser jag haft. Där tycker jag nog att vi finlandssvenskar har någonting att jobba med. Att låta folk försöka och säga fel utan att reta upp oss på det. Vi går ju omkring och förväntar oss samma förstående bemötande.
Det om det. Nu ett avsnitt av täydelliset naiset å sen spinning!
Kommentarer
Trackback
