2011-09-29
Jag har lärt mig läsa igen. Inte bokstavligen förstås, men att läsa böcker. Efter en paus på säkert 4-5 år ser jag igen poängen med att läsa böcker. Började med ett par självbiografier och är nu mitt uppe i Lapidus Snabba Cash. Det är hur mysigt som helst!
En sak som återkommer i många böcker och filmer och som gör mig fruktansvärt frusterad är den där detaljen som en person inte kan släppa. Ni vet, förhållandet eller minnet som förföljer personen genom hela berättelsen och man bara vet att det i något skede kommer att sluta så att personen släpper allt för att åtgärda det som plågat honom genom hela berättlesen. Typ avbryter en konsert och rusar ut för att leta reda på en viss person. Slutar alltid på samma sätt, och är alltid lika irriterande.
Personens svaga punkt.
Vilket fick mig att fundera om det finns liknande detaljer i alla människors liv. Nånting som förföljer en genom allt och som kan få en ur balans då det verkligen gäller. Kan kanske vara en positiv sak också. Det som är spännande med riktiga liv är att man aldrig kan säga hur det slutar. Det måste, klichéaktigt som det är, tiden få utvisa.
Att sådant.
Annars rullar livet på, jag sitter på föreläsningar, lär mig forskingsprocessen och känner mig riktigt ivrig inför examensarbetet. Har t.o.m en idé, men det räcker ju inte med det. Går man på Arcada måste alla arbeten vara beställda, man kan alltså inte bara hitta på nånting som intresserar en. Min idé passar i alla fall in på ett av de områden som skolan satsar speciellt på, så jag tror och hoppas att det går igenom.
Sen jobbar jag å läser till HP:et å tränar å sover där emellan. Mitt liv just nu. Jag skulle kunna säga att jag inte har något liv, men ett liv som inte skulle innehålla de här sakerna skulle i mitt tycke vara lite småförfärligt. Dessutom har jag en förmiddag kvar innan jag e ledig i 3 dagar. Hurra! :)
sugar.
Försöker än en gång ta itu med detta fasansfulla sockerberoende som jag har. Det går sådär medelbra.
Idag har jag non-stop varit sugen på:
- kladdkaka, riktigt kladdig med vispgrädde.
- mockarutor som smakar ordentligt kaffe.
- kanelbullar
- lösgodis
Vi kämpar vidare!
livet som vårdstuderande.
En bra sak med att aldrig ha lediga helger e att det här med söndagsångest inte riktigt finns. Dag som dag liksom. Inkommande helg e jag ändå ledig, i 3 hela dagar. Woop! :D Bara 5 dagar till ledig dag!!
Hade ändå en helt okej helg, fast jag jobbade alla dagar. Spontansåg bl.a Bridesmaids på bio sent igår kväll och skrattade t.om. åt den. Det händer ganska så sällan. En bra film sådär överlag var den ju nog inte, men den hade sina stunder.
Imorgon ska vi öva på att ta blodprov på varandra. Har alltid lite blandade känslor inför övningsdagarna. Är inte det minsta rädd för nålar och bryr mig inte riktigt heller att det gör ont, det är ju för ett gott syfte. Dessutom har jag bra blodådror och är ganska enkel att få in en nål på. Däremot tycker jag inte om att sticka andra. Då jag jobbar går det hur bra som helst, då gör jag inte heller saker som jag känner att jag inte riktigt behärskar. Men att öva ett moment på sin klasskompis å vara osäker och veta att det gör ont e inte min favoritsysselsättning direkt. Det brukar nog ändå gå hur bra som helst så vi får hoppas på samma sak imorgon! Några dagar med rejäla blåmärken e dock att räkna med!
DOC
På centret där jag jobbade i New York har de varje år nånting som kallas Day Of Celebration, då de ser tillbaka på året och går igenom allt som hänt och alla som varit med. Lite som ett årsmöte, bara som en fest.
Till min stora lycka sänds dagen live över nätet, så jag har tillbringat min kväll fysiskt i Helsingfors, men mentalt i festsalen på 70 New York Avenue i Smithtown. Jag sku kunna ta taxin till flygfältet å flyga över Atlanten på sekunden.
Jag är så tacksam att jag fick vara en del av det här året. Det var så mycket mer än fantastiskt. Jag kommer att akna staffen och volontärerna där för resten av mitt liv.
Perfekt fredagkväll alltså!
tasauspäivä.
Jag blev så fruktansvärt glad då jag kom till järnvägsstationen idag och såg att Suomen lähetysseura hade satt upp några tält och hade kampanj för tasauspäivä.
Det gör mig så glad att mitt bland allt ont och hemskt som händer i den här världen så finns det så många med ett gott hjärta. Som vill hjälpa till.
Helsingforsare, gå förbi och köp en kaffe!
måste få det ur mig.
Jag är så TRÖTT på allt gnäll om att studiestödet är för lågt.
Fatta att vi får betalt för att studera! Å att de e gratis. Tänk om varje läsår sku kosta tusentals euro!?
Prova på att gå till t.ex. USA å gnälla på att vi får för lite pengar för att studera. Räkna med chockerade miner!
mot tillfällig värk och trötthet.
Burana.
Powernap.
Kaffe.
Choklad.
Så försvinner huvudvärk och magkramp och trötthet och man blir som en ny människa.
this is love.
Jag var på ett fantastiskt bröllop igår. Vackert brudpar, perfekt väder, fantastisk festplats, SUPERgod mat, fina bröllopsgäster och roligt program. Dessutom överlevde jag speakandet, även om jag var tvungen att tala finska inför 80 pers. Humor e ibland det enklaste sättet att ta saker å ting på! :P
Fick träffa vänner som bor alltför långt borta samtidigt, så roligt!! Flytta tillbaaaka!
Sen har jag jobbat också. Jag tycker om mitt jobb!
12 dagar till tom dag i kalendern, wooop! Senast jag vaknade och hade noll planer för dagen var det juli. En killerweek kvar, sen no more skola+jobb 7 dagar i veckan! Ska iaf göra ett seriöst försök.
legacy
Idag somnade en familjevän bort efter en lång kamp mot svår sjukdom.
Läs hennes blogg. Påriktigt. Läs.
Det är tung läsning, det är ärligt. Men jag lovar att din syn på livet förändras. Och att det föder en ny tacksamhet för allt som vi tar för givet. Som att gå, äta och andas.
14.9
Idag har jag varit duracell å hög på koffein. Good combo då de e brist på tid. Sen har jag tänkt en del på att livet e allt bra orättvist å att en del får ta såna mängder motgångar, medan jag går omkring å har det bra. Har tänkt en hel del på det på sistone. Varannan dag då jag läser tidningen får jag sluta mitt i för att jag inte kan läsa mera hemska nyheter. De e sjukt å de e så orättvist. And it totally breaks my heart.
Till nåt helt annat. Imorgon gör jag min 4:rde raka morgontur. Jag e inte gjord för att stiga upp klockan 6 på morgonen å undrar hur jag ska överleva min praktik som börjar om ett antal veckor. Jag antar att de sku hjälpa att somna i tid, men kvällar då man precis har klarat av dagen e för fantastiska för att sova bort! :)
I helgen blir de bröllop. Jag ska göra debut som speaker å borde säkert lära mig hur man sätter på en mikrofon tills dess. Prata kan jag redan. Om jag säger rätt saker e ju en helt annan sak, men månne de nu int går bra. Att göra nya saker e kanske de bästa som finns. Eller lärorikaste i alla fall.
Nu ska jag jobba 2 timmar till, dyka in i matematiken å logikens sköna värld å äta rester av gårdagens fantastiska middag.När vi nu e inne på det kan jag passa på att presentera kocken å min kämppis, Frida. *trumvirvel*
Kom till oss på mat nångång vettja. Alla e bjudna! :)
Jan Guillou.
Idag såg jag med ett halvt öga(jobbade i kaos samtidigt) på ett program där Jan Guillou blev intervjuad. Klok man. Jag var riktigt imponerad, och det är jag väldigt sällan.
Jag är inte tillräckligt bildad för att avgöra om allt han påstår sig veta är sanning, men övertygande är han. T.om. jag som verkligen inte är någon fantast av böcker kan knappt vänta på att hans nya bokserie om 1900-talet skall komma ut.
Kloka, allmänbildade människor är å förblir de som jag ser upp till allra mest. En sån vill jag bli en dag.
9/11
rådd.
Det här händer ofta:
En person kommer fram till min infodisk å vill ha en taxi.
Jag ringer, får tag på en å ska meddela personen beställningsnumret.
Och har glömt om personen i fråga talade finska eller svenska.
Demensboende, nästa?
Generation duktig.
Jag förstår att man kallar den här generationen som jag tillhör för den duktiga. För det ska man liksom vara. Klara av allt och på ett bra sätt.
Till skillnad från de som suckar över hur hemskt det är med dagens samhälle som bara handlar om att prestera och att man aldrig får säga nej, så tycker jag kanske att det inte är så farligt, men viktigt att tänka på.
Underbara Claras text om utbrändhet är värd att läsa och ta till sig:
Jag har alltid sett på mig själv som en väldigt resursstark människa. Jag orkar massor och får saker att hända. Därför var det en sådan dubbel sorg när min mamma blev sjuk, jag blev deprimerad och helt plötsligt inte orkade någonting. Först märktes det inte. Jag körde på som vanligt (ständigt lite för mycket) Tills det var det dags att betala tillbaka. Rakt in i väggen. Pang.
Jag tänker att när man gör mer än man orkar så lånar man krafter från sig själv. Från sitt framtida jag. Det funkar ett tag, om man ser till att betala tillbaka. Gör man inte det växer sig skulden ohanterlig. Och plötsligt en dag står kronofogden och bultar på porten.
Att gå in i väggen är som att bli utmätt av kronofogden och få så många prickar i registret att man inte kan låna ett enda korvöre av sitt framtida jag. Så har jag haft det väldigt länge. Från att ha varit resursstark och kunnat köra på, har jag ingenting att låna av. Inga extra depåer att tömma. Jag orkar mycket tills jag orkar precis ingenting, och det räcker med en uslig droppe för att bägaren ska rinna över. Men nu äntligen börjar jag få ett litet sparkapital. Äntligen har jag så att det räcker och blir en liten snutt över. I glädjen över detta är det lätt att tacka ja och ta på sig alldeles för mycket. Jag måste akta mig för det. Det är bara det jag vill säga. Och påminna andra som är i färd med samma sak: Man ska akta sig för att låna mycket. Den som är i skuld är inte fri.
underbaraclara.nu 4 September 2011
måndag!
Jag brukar längta efter dagar som de här när min kalender är proppfull. Dagar med kaffe å choklad och film efter film i sängen.
Nu fick jag en sån dag, lite påtvingad av ett huvud som känns 10 kg tyngre och en näsa som rinner. Men, man tar vad man får.
Steg upp kl. 10, såg på The Notebook å började precis med Underbara, Älskade med fenomenabla Michael Nyqvist i huvudrollen.
Life is good!
heart to heart.
Min första come back-skolvecka e över och jag är ännu ivrig över att få studera igen. Det är så stor skillnad mot hur det var att sitta i samma skolbänk före 1½ år sedan. Jag är inspirerad, vill lära mig allt jag bara kan för att bli bättre på mitt jobb. Jag har insett att det här med vård inte bara är att ta prover å göra morgontvätt. Det handlar om att möta människor i ibland så svåra situtationer att alla ord tar slut, men ändå kunna göra ett försök till att få situationen att bli lugn och professionell och trygg. Visserligen kommer det att ta en tid innan det praktiska går på rutin, det kan säkert ta år. Men sist och slutligen handlar det inte bara om det. Det är allt det andra som gör det så fruktansvärt intressant. Och det finns så mycket att lära sig!
Men hur vet man om det är det här man vill göra med sitt liv?
Vi pratade en del om det idag och det är en fråga som säkert inte bara plågat min hjärna. Jag tror att det finns vissa som bara vet. Jag tror också att det finns de som aldrig ställt sig frågan, vad om inte?, som bara har kört på och aldrig tänkt på alternativ. Det finns säkert också det som känner att de valt fel, att det här väldigt tydligt inte är deras grej.
Men, vi andra då. Vi som tänker kanske, kanske inte. Som helt enkelt inte vet.
Först av allt, jag tror inte på en rätt och resten fel. Jag tror att många saker passar en och samma människa. Jag tror också att om man fokuserar för mycket på att inte välja fel, så kan det sluta med att man inte vågar välja över huvudtaget.
Det är kanske helt enkelt så att man måste börja på och gå åt något håll, så kan man ändra sig sedan om det känns så. Det är inte så allvarligt som man kanske målar upp för sig att det är.
Vår lärare i psykiatrisk vård uttryckte det bra idag. Man bara tar en dag i taget, gör sitt bästa å får lita på att det nog visar sig sen.
Man behöver inte vara säker. Jag är långt ifrån säker.
Men jag är nöjd. Just nu är jag nöjd. Och jag har bestämt mig för att inte oroa mig för den framtid som jag inte vet någonting om.
Och leva som Lars Winnerbäck sjunger, för stunden och med lyckan i grunden. Jag vet att det inte är en självklarhet. Så jag svänger mina tänk om...till tänk att..och listar allt det fantastiska som finns i mitt liv.
Dessutom är jag ju helt säker på att det nog visar sig och ordnar sig, tvivlar faktiskt inte alls på det, men det kan vi prata om en annan gång.
Nu tar vi helg! :) Have a good one!
