2011-09-29
Skrivet 2011-09-29 Klockan 21:09:28
Jag har lärt mig läsa igen. Inte bokstavligen förstås, men att läsa böcker. Efter en paus på säkert 4-5 år ser jag igen poängen med att läsa böcker. Började med ett par självbiografier och är nu mitt uppe i Lapidus Snabba Cash. Det är hur mysigt som helst!
En sak som återkommer i många böcker och filmer och som gör mig fruktansvärt frusterad är den där detaljen som en person inte kan släppa. Ni vet, förhållandet eller minnet som förföljer personen genom hela berättelsen och man bara vet att det i något skede kommer att sluta så att personen släpper allt för att åtgärda det som plågat honom genom hela berättlesen. Typ avbryter en konsert och rusar ut för att leta reda på en viss person. Slutar alltid på samma sätt, och är alltid lika irriterande.
Personens svaga punkt.
Vilket fick mig att fundera om det finns liknande detaljer i alla människors liv. Nånting som förföljer en genom allt och som kan få en ur balans då det verkligen gäller. Kan kanske vara en positiv sak också. Det som är spännande med riktiga liv är att man aldrig kan säga hur det slutar. Det måste, klichéaktigt som det är, tiden få utvisa.
Att sådant.
Annars rullar livet på, jag sitter på föreläsningar, lär mig forskingsprocessen och känner mig riktigt ivrig inför examensarbetet. Har t.o.m en idé, men det räcker ju inte med det. Går man på Arcada måste alla arbeten vara beställda, man kan alltså inte bara hitta på nånting som intresserar en. Min idé passar i alla fall in på ett av de områden som skolan satsar speciellt på, så jag tror och hoppas att det går igenom.
Sen jobbar jag å läser till HP:et å tränar å sover där emellan. Mitt liv just nu. Jag skulle kunna säga att jag inte har något liv, men ett liv som inte skulle innehålla de här sakerna skulle i mitt tycke vara lite småförfärligt. Dessutom har jag en förmiddag kvar innan jag e ledig i 3 dagar. Hurra! :)
Jag har lärt mig läsa igen. Inte bokstavligen förstås, men att läsa böcker. Efter en paus på säkert 4-5 år ser jag igen poängen med att läsa böcker. Började med ett par självbiografier och är nu mitt uppe i Lapidus Snabba Cash. Det är hur mysigt som helst!
En sak som återkommer i många böcker och filmer och som gör mig fruktansvärt frusterad är den där detaljen som en person inte kan släppa. Ni vet, förhållandet eller minnet som förföljer personen genom hela berättelsen och man bara vet att det i något skede kommer att sluta så att personen släpper allt för att åtgärda det som plågat honom genom hela berättlesen. Typ avbryter en konsert och rusar ut för att leta reda på en viss person. Slutar alltid på samma sätt, och är alltid lika irriterande.
Personens svaga punkt.
Vilket fick mig att fundera om det finns liknande detaljer i alla människors liv. Nånting som förföljer en genom allt och som kan få en ur balans då det verkligen gäller. Kan kanske vara en positiv sak också. Det som är spännande med riktiga liv är att man aldrig kan säga hur det slutar. Det måste, klichéaktigt som det är, tiden få utvisa.
Att sådant.
Annars rullar livet på, jag sitter på föreläsningar, lär mig forskingsprocessen och känner mig riktigt ivrig inför examensarbetet. Har t.o.m en idé, men det räcker ju inte med det. Går man på Arcada måste alla arbeten vara beställda, man kan alltså inte bara hitta på nånting som intresserar en. Min idé passar i alla fall in på ett av de områden som skolan satsar speciellt på, så jag tror och hoppas att det går igenom.
Sen jobbar jag å läser till HP:et å tränar å sover där emellan. Mitt liv just nu. Jag skulle kunna säga att jag inte har något liv, men ett liv som inte skulle innehålla de här sakerna skulle i mitt tycke vara lite småförfärligt. Dessutom har jag en förmiddag kvar innan jag e ledig i 3 dagar. Hurra! :)
Kommentarer
Trackback
