heart to heart.
Skrivet 2011-09-02 Klockan 16:34:58
Min första come back-skolvecka e över och jag är ännu ivrig över att få studera igen. Det är så stor skillnad mot hur det var att sitta i samma skolbänk före 1½ år sedan. Jag är inspirerad, vill lära mig allt jag bara kan för att bli bättre på mitt jobb. Jag har insett att det här med vård inte bara är att ta prover å göra morgontvätt. Det handlar om att möta människor i ibland så svåra situtationer att alla ord tar slut, men ändå kunna göra ett försök till att få situationen att bli lugn och professionell och trygg. Visserligen kommer det att ta en tid innan det praktiska går på rutin, det kan säkert ta år. Men sist och slutligen handlar det inte bara om det. Det är allt det andra som gör det så fruktansvärt intressant. Och det finns så mycket att lära sig!
Men hur vet man om det är det här man vill göra med sitt liv?
Vi pratade en del om det idag och det är en fråga som säkert inte bara plågat min hjärna. Jag tror att det finns vissa som bara vet. Jag tror också att det finns de som aldrig ställt sig frågan, vad om inte?, som bara har kört på och aldrig tänkt på alternativ. Det finns säkert också det som känner att de valt fel, att det här väldigt tydligt inte är deras grej.
Men, vi andra då. Vi som tänker kanske, kanske inte. Som helt enkelt inte vet.
Först av allt, jag tror inte på en rätt och resten fel. Jag tror att många saker passar en och samma människa. Jag tror också att om man fokuserar för mycket på att inte välja fel, så kan det sluta med att man inte vågar välja över huvudtaget.
Det är kanske helt enkelt så att man måste börja på och gå åt något håll, så kan man ändra sig sedan om det känns så. Det är inte så allvarligt som man kanske målar upp för sig att det är.
Vår lärare i psykiatrisk vård uttryckte det bra idag. Man bara tar en dag i taget, gör sitt bästa å får lita på att det nog visar sig sen.
Man behöver inte vara säker. Jag är långt ifrån säker.
Men jag är nöjd. Just nu är jag nöjd. Och jag har bestämt mig för att inte oroa mig för den framtid som jag inte vet någonting om.
Och leva som Lars Winnerbäck sjunger, för stunden och med lyckan i grunden. Jag vet att det inte är en självklarhet. Så jag svänger mina tänk om...till tänk att..och listar allt det fantastiska som finns i mitt liv.
Dessutom är jag ju helt säker på att det nog visar sig och ordnar sig, tvivlar faktiskt inte alls på det, men det kan vi prata om en annan gång.
Nu tar vi helg! :) Have a good one!
Min första come back-skolvecka e över och jag är ännu ivrig över att få studera igen. Det är så stor skillnad mot hur det var att sitta i samma skolbänk före 1½ år sedan. Jag är inspirerad, vill lära mig allt jag bara kan för att bli bättre på mitt jobb. Jag har insett att det här med vård inte bara är att ta prover å göra morgontvätt. Det handlar om att möta människor i ibland så svåra situtationer att alla ord tar slut, men ändå kunna göra ett försök till att få situationen att bli lugn och professionell och trygg. Visserligen kommer det att ta en tid innan det praktiska går på rutin, det kan säkert ta år. Men sist och slutligen handlar det inte bara om det. Det är allt det andra som gör det så fruktansvärt intressant. Och det finns så mycket att lära sig!
Men hur vet man om det är det här man vill göra med sitt liv?
Vi pratade en del om det idag och det är en fråga som säkert inte bara plågat min hjärna. Jag tror att det finns vissa som bara vet. Jag tror också att det finns de som aldrig ställt sig frågan, vad om inte?, som bara har kört på och aldrig tänkt på alternativ. Det finns säkert också det som känner att de valt fel, att det här väldigt tydligt inte är deras grej.
Men, vi andra då. Vi som tänker kanske, kanske inte. Som helt enkelt inte vet.
Först av allt, jag tror inte på en rätt och resten fel. Jag tror att många saker passar en och samma människa. Jag tror också att om man fokuserar för mycket på att inte välja fel, så kan det sluta med att man inte vågar välja över huvudtaget.
Det är kanske helt enkelt så att man måste börja på och gå åt något håll, så kan man ändra sig sedan om det känns så. Det är inte så allvarligt som man kanske målar upp för sig att det är.
Vår lärare i psykiatrisk vård uttryckte det bra idag. Man bara tar en dag i taget, gör sitt bästa å får lita på att det nog visar sig sen.
Man behöver inte vara säker. Jag är långt ifrån säker.
Men jag är nöjd. Just nu är jag nöjd. Och jag har bestämt mig för att inte oroa mig för den framtid som jag inte vet någonting om.
Och leva som Lars Winnerbäck sjunger, för stunden och med lyckan i grunden. Jag vet att det inte är en självklarhet. Så jag svänger mina tänk om...till tänk att..och listar allt det fantastiska som finns i mitt liv.
Dessutom är jag ju helt säker på att det nog visar sig och ordnar sig, tvivlar faktiskt inte alls på det, men det kan vi prata om en annan gång.
Nu tar vi helg! :) Have a good one!
Kommentarer
Trackback
