del 2.
Vad gör man då spagetti å Rice å kött å fRied egg å ScRambled eggs inte längre smakar. (I Etiopien betoner man r:er, långt å skorrande ska det vara!) Äter tonfisk, bröd å Lämmin Kuppi på rummet så klart! Personlig favorit: vadelma-mustikka.
I en stad där man borde gå med hellång kjol och långa ärmar på tröjan är det här med solbad inte helt enkelt. Lösningen: hotelltak. Observera kulan på magen, det är ett bälte fyllt med pengar, bästa sättet att förvara det mest värdefulla man har med sig.
Stad nr. 3. Mitt ute i ingenting, mest primitiv av alla städer vi besökte. Fantastiskt ställe!
Restaurangen med historia. The one and only: Qudus.
Flygplatsen i stad nr. 3. Resans kanske mest komiska upplevelse. Föreställ er scenariot: mitt i öknen, en barack mitt ute i ingenstans. Under första säkerhetskontrollen föll min smutstvätt på marken. Det var beväpnade vakter överallt. Toaletten var en upplevelse, om vi är diplomatiska här. Ett litet, litet café med träbänkar.
Där fanns en suggestionbox. Vi tänkte skriva en lapp om att det kunde vara en idé att använda den nya, fina byggnaden 100 m bort, för där fanns nämligen en sådan. Om bara någon månad tas den säkert ibruk, så det var tur att vi hann uppleva flygfältet som det var just då. TIA.
Samma flyfält, som ni ser, mitt ute i öknen. Tips för den åksjuke: om det någon gång är tillfälle att ta åksjuketabletter så är det innan man stiger på det här planet. Kom inte och säg att jag inte varnade er.
Tillbaka i huvudstaden. Landets finaste hotell, resans skönaste dag. Swimmingpool, sol å god mat.
Sen var det dags att använda upp de sista birren och åka hem. Kaffet å croissanten på Istanbuls flygfält var beyond this world. För matens skull är inte det här landet att rekommendera ;)
Bara människorna är dock värd en resa hit. Där finns minsann människor, trångt är det i detta fattiga land. Det finns en hel del tiggare på gatorna, det lönar sig att förbereda sig på att se en nöd som man inte kan föreställa sig. Vissa av de här fattiga, sjuka och invalidiserade människorna kommer aldrig att lämna mitt minne. Som lilla tjejen med rufsigt hår uppe på löparberget eller den blinde mannen som knappt kunde gå i Dire Dawa. Det är inte helt lätt att bara vara på semester i det här landet, man vill ju bara hjälpa alla nu och då!
Min favoritmänniska på hela resan var en liten pojke som jobbade som toalettstädare på en restaurang. Han gjorde sitt jobb så helhjärtat som man bara kan och med ett leende på läpparna. För resten av mitt liv vill jag göra mitt jobb så bra som han och göra det allra bästa av alla situationer!
Det var det.
Tack Etiopien! I will be back one day!
