marthina

Dag 1, pizzalunch. Låt er inte luras, det ser bara ut som pizza. Smakade defiitivt inte pizza!

Skoputsare ser man överallt. 1 birr å du har glänsande skor, i alla fall en minut.

Observera att gatan inte är asfalterad.

Traditionell etiopisk mat, injera. Sura plättar helt enkelt. En del av resesällskapet fattade tycke för det här, inte jag. Ätbart, men inte gott direkt!

Mamma, sötaste barnen på löparberget Entoto å lussekatter. Bra kombination!

Vår guide/bodyguard uppe på Entoto.

Dags att ta sig till stad nr. 2, Dire Dawa. 7 timmar skulle det ta. Tog 11 timmar. Det var hett, skumppigt och verkligen inte bekvämt. Definitivt en upplevelse man inte vill vara utan ändå! Under resans gång hann vi ses naturen i soluppgången, äta saltaste omeletten någonsin, besöka toaletter som kunde skrivas ett helt eget inlägg om och sitta på med vår, nog väldigt duktiga, men drogtuggande chaufför. Här på bilden resans fräschaste toalett, buskarna vid sidan om vägen.

Dire Dawa, fin stad! Lugnare än huvudstaden, och mer lik den bild av Afrika som jag hade innan resan. De blåa små fordonen på bilden e Bajaj. Det är hur man tar sig fram i den staden, praktiskt!

Harar, 1000 år gammal historisk stad. Här ett typiskt Harar-hus.

Syster i toakö. Bra ord att kunna i det här landet: toalett på amhariska uttalas chentibeit, på somaliska uscul. Efter några dagar lär man sig på vilka ställen det lönar sig att besöka toaletten, och på vilka ställen man verkligen inte vill gå in i detta rum. Här var en relativt okej version: toalettstol: en halv, papper: nej.

Gamla stan i Harar. Djur rör sig bland människorna helt naturligt i Etiopien. Efter någon dag slutar man tänka på det. Det känns väldigt naturligt.

Mer bilder på kommande en annan gång. Rekommenderar verkligen en resa till det här landet. Det enda du behöver är toalettpapper, käsidesi å humor. Utan de här 3 blir resan betydligt jobbigare.

Bästa sättet att tackla konstiga situationer är att konstatera TIA, ""This is Africa". Det går bara inte att tillämpa sitt västerländska tänkande och samtidigt njuta av resan, nerverna skulle tåla en dag i så fall. Det här är väldigt, väldigt annorlunda, men fullkomligt fantastiskt!

Jag skulle vilja se den människa som besöker den här kontinenten och inte vill tillbaka! För resten av mitt liv kommer jag garanterat att med jämna mellanrum drabbas av afrikafeber. Jag tänker mig Kenya eller västra Afrika nästa gång, vem hänger med?